De senaste dagarna har det gått jättesmidigt att lämna Anton på dagis. Idag fick jag till och med hålla i honom för att han inte skulle springa in med skorna på. Då känner man sig inte riktigt behövd längre :( Fast det är ju bra att det inte är en massa gråt och skrik som det var i början, för det var verkligen jobbigt.
När han sprang in så hittade han sin kompis A och då kom de hand i hand nerför korridoren mot mig. Såååå sött! Nästan så man fällde en liten tår :)

Nä, nu ska jag börja jobba. Ha det gott alla!