D skulle flytta på stolen till datorn och naturligtvis så stödde sig Anton på den där han stod under bordet. Han blev ju naturligtvis jätteledsen så D tog upp honom. Då hör jag bakom ryggen "han tokblöder ju!" Vänder mig om och ser scener ur värsta splatterfilmen i huvudet. Det var inte så farligt som det först såg ut. Han hade troligen slagit i strängen mellan framtänderna när vi äntligen hade lurat honom att öppna munnen. Det slutade blöda rätt snart och Anton verkar inte ta det så hårt längre, som tur är :) Det var nog mest jag och D som blev lite skärrade av att det "tokblödde" i typ 3-4 sekunder. Pulsen är fortfarande lite hög faktiskt.

Sitter fortfarande och funderar på ingångspriser och maxbud och allt sånt. Jättenervös...